lördag 16 mars 2013

Inte är det konstigt att jag aldrig blir färdig med något!

Jag blir liksom aldrig färdig med något. Mina stickprojekt tycks räcka hur långt som helst. Nu har jag repat upp igen och börjat på något nytt igen. En gul sjal, eller ännu så länge ser den gul ut. Det tunna, tunna garnet som jag spann för ett år sen som skulle bli till en kofta nu har jag alltså repat upp igen..

Hur tråkigt som helst egentligen för jag hadde ju faktiskt kommit ganska långt. Jag var ju redan förbi armhålorna i början av februari. Då hade jag stickat upp allt det gröna och blåa garnet jag spunnit och tyckte det kändes både bra och fint..

Men så började jag med några varv gult. Gult och grönt, hur vackert är nu det? Att nästa härva var rosaröd gjorde det ju inte mera motiverande att sticka vidare. Nej… jag tror nog mitt tunna garn (500 m/hg) gör sig bäst som en sjal lika väl. Dessutom är jag och den nya spinnrocken fortfarande inte helt goda kamrater (fast vi har nog blivit bästisar då) för jag klarar inte spinna lika tunt på den som min gamla. Alltså klarar jag inte spinna mer garn till den här koftan i mera passande färg, sån kan det gå.

2 kommentarer:

Åsa! sa...

Ett evighetsprojekt alltså? :) Fast huvudsaken är ju att du har roligt och gör något du trivs med! Ha en go fortsättning på helgen!

Hilde sa...

Sjalet ser ut til å bli flott! Så nydelig mønster :)
Dumt at du måtte rekke opp kofta, men noen ganger blir det jo sånn.